Senaste inläggen
"Det är ju känslan, den äkta naturkänslan som leder en, och om denna känsla ibland är så stark att man arbetar utan att märka det, och penseldragen följer på varandra och förhåller sig till varandra som orden i ett tal eller ett brev, måste man komma ihåg att det inte alltid varit så, och att det åter kan komma tunga dagar utan inspiration.
Man bör därför smida medan järnet är varmt och ställa de smidda stängerna åt sidan..."
I sommar har jag besökt fem olika konstmuseer vid sju olika tillfällen. Dessa har varit, utan ordning, Musée d'Orsay, Musée de l'Orangerie, La Louvre, Moderna Museet samt Göteborgs konstmuseum.
Ifrån dessa inspirerande hallar har jag samlat ihop verk som jag tyckt extra mycket om. Här nedan följer den samlingen, som hitintills varit nedskriven i min mobil och spridda anteckningsböcker.
Det som är viktigt att komma ihåg är att all denna konst gör sig, naturligtvis, mycket bättre sedd i verkligheten än på foto. Då får man också en uppfattning om hur mycket tid som faktiskt lagts ner på dessa mästerverk, bl.a av storleken på dem. Men de flesta målningar är uppenbart rasistiska och/eller sexistiska, men konstnärerna var tyvärr endast barn av sin tid.
Alphonse Osbert - Soir Antique
Alphonse Osbert - The Vision
Paul Albert Steck - Ophélie
Victor Prouvé - Séjour de paix et de joie
Ernest Barrias - Les chasseurs d'alligators/Les Nubiens
Georges Rochegrosse - Le Chevalier aux Fleurs
Jean White Alexander - La dame en gris
Alexander Harrison - En Arcadie
George Hitchcock - Vanquished
Émile Bernard - Breton Women at prayer
Paul Sérusier - The Talisman
Félix Vallotton - Madame Félix Vallotton
William Adolphe Bouguereau - Le naissance de Venus
Théodore Géricault - Le chat mort
Théodore Géricault - Tête de lionne
Chaïm Soutine - Le poulet plumé
Marie Laurencin - Femmes au chien
Mary Cassatt - Two mothers and their children in a boat
Paul Gauguin - Old man with a stick
Alfred Sisley - The church at Moret (evening)
Vincent van Gogh - Pink roses
Jean-Francois Raffaëlli - Boulevard in Paris
Émile Bernard - Madame Schuffenecker
Émile Bernard - The cliffs at le Pouldu
Christen Köbke - Marina Piccola på Capri
Är det inte intressant hur en klickar med människor ibland? Hur en ibland kan ha så lätt att prata med främlingar, och tillsammans föra flyktiga samtal genomsyrade av ömsesidigt intresse utan att egentligen ha hunnit forma sig en åsikt om sin samtalspartner förrän samtalet faktiskt är slut. Att sedan i bakhuvudet veta att en kanske inte kommer att ses igen, utan att det gör hela kontakten bitterljuv eller melankolisk, snarare tvärtom; vetskapen om att en kan lära känna personer utan att behöva binda sig till en relation är frigörande.
Våren
DKNY - Be Delicious Intense
Sommaren
Escada - Born in Paradise
Hösten
Guerlain - La Petite Robe Noire
Vintern
The Body Shop - Madagascan Vanilla Flower
Året om
Dior - Miss Dior
Jag har alltid tyckt att tigrarna i denna målning ser konstiga ut. De ser inte realistiska ut; för oproportionerliga (vilket förstärks av det konstiga perspektivet i målningen), ej fungerande anatomi, platt och felformat ansikte, stela poser, livlösa o.s.v Det enda som ser riktigt bra ut i denna tycker jag är den främre tigerns i bilden högra framtass. Allt annat ser skevt ut, vilket är underligt med tanke på Delacroix' stora konstnärsskap. Men jag tror att jag har kommit på varför tigrarna ser så underliga ut - Eugène Delacroix har målat av uppstoppade djur, och inte levande tigrar. Han har inte heller spenderat tillräckligt mycket tid med att observera djuren ifråga, för att få en uppfattning om hur de fungerar. I det har han gjort ett misstag, ett ödesdigert misstag vilket har förvandlat tavlan till blott en fantasi kring tigrar, vilket gör att tigrarna i bilden mer symboliserar konceptet, och symboliken som människor tillger dem, med tigrar. Det här är inte verkliga djur, endast fantasikreationer.